Svält och Export

Ibland kan man läsa de märkligaste sakerna bland ekonomisidorna. Och ibland kan man undra sig varför det så ofta verkar vara de rikaste som känner att de inte har nog för att klara av att dela med sig. Medan flyktingarna från Libyen stormar in i grannländerna tar Europa emot bara en bråkdel. Likväl så är det av allt att döma inte här de behövande människorna får det omhändertagande mottagandet som de behöver. När kommer Europa antingen släppa föreställningen om att man är "de goda" eller börja leva upp till den bilden man gör av sig själv?

Varför politikerna kanske trots allt inte kommer klara steken

Det låter kanske som en Norgehistoria fast det är dessvärre inte det. Det handlar om det man kallar för "monstermasterna" som man ska bygga genom Hardanger i Norge. Till att börja med motiverade man bygget med att utan den extra kapacitet som dessa masterna tillför så skulle man inte längre kunna försörja Bergen med ström. Det brukar vara nog för att mobilisera en ganska ansenlig mängd bergensare. Nu var det bara så att det inte helt stämde. Det är inga problem med att försörja Bergen med ström. Problemet är att man vill börja driva de norska oljeplatformarna med ström istället för gas. Och oljeplatformar är väldigt energislukande..! Så, när man kopplar in sladden till platformarna i Bergen, det är då problemet plötsligt börjar komma. Så då bygger man dessa monstermasterna ökar kapaciteten och problemet är löst.

Men då kan man fråga sig varför man vill driva platformarna med ström? Jo, det är ett klimattilltag. Platformarna står nämligen för merparten av de norska koldioxidutsläppen och genom att börja driva dem på vattenkraft så minskar man sina koldioxidutsläpp rejält. Jätte bra idé, eller hur? Bara det att då använder man upp den vattenkraften som man annars skulle exporterat till Europa, vilket gör att Europa får börja bränna gas istället för att tillfredsställa sina energibehov. Norge klarar av sina klimatmål, men globalt sett gör man egentligen ingen vinst vad gäller utsläppen..

Det goda samtalet

Är det man kan gå ifrån och uppleva inte bara att man själv har blivit förstådd men också att man förstått den man talar med. Att modern media allt mindre ofta utgör platformen för det goda samtalet är väl numera knappast ett kontroversiellt åsikt. Givetvis finns det de som gör sitt bästa, och även de som gör det ganska bra. P1 har en tendens att ofta lyckas. Jag blir också glad när jag ser Schlaug lugnt samtala och lyssna till sina intervjuobjekt i "Om en Bok" nu senast med Anders Wijkman. När jag läser på DNs hemsida om att Hawkins inte tror på himlen och försöker undersöka närmare vad som har sagts kommer jag föga förvånande till en artikel i Daily Mail som varken säger mer eller mindre än vad artikeln på DNs hemsida säger. Det hör till min övertygelse att Hawkin är en reflekterad och insiktsfull person och därför kan jag tycka det är synd att hans ord rumphuggits till en artikel där journalisterna försöker hitta de delarna som är mest kontroversiella och sedan skapa en kvasi-debatt med soundbite-oneliners mellan människor av olika livsfilosofier. Jag tror att världen vore en bättre plats ifall vi människor alltid fick del av helheten istället för det sensationella.

En demonstration en vacker lördag

Det var ju egentligen precis det som jag önskar mig som utspelade sig på Festplassen i Bergen. Människor som demonstrerade och visade sin vilja. Det är en av grundpelarna i en välmående demokrati att människor klarar av att engagera sig i sitt samhälle mer än vart fjärde år när det är val.

Likväl var det väl minst sagt något små-komiskt över det som utspelade sig där, på Festplassen, denna lördagseftermiddagen. På ena sidan stod 5 - 10 äldre människor med en stor skylt där det stod "Stoppa Islamiseringen av Norge". På andra sidan torget stod kanske 100 människor med skyltar där det stod "Inte mobb kamraten min" och emellan stod det 2-3 poliser. Lite längre bort satt en polis i en piketbil och rapporterade från platsen. Där stod de i två timmar eller något liknande och tittade på varandra. På ett annat hörn av torget pågick en konsert till fördel för Kongo. Musiken fyllde platsen för denna politiska demonstration. Det är engagemanget i samhället jag längtar efter, likväl frågar jag mig ifall denna demonstration kan ses som ett uttryck för medborgardemokrati. Om inget annat var det åtminstone ett ganska komiskt skådespel.

Vem var Bin Laden?

När den ena nyheten nedsligare än den andra radar upp sig i kölvattnet av Bin Ladens död så kan man börja fråga sig vem Bin Laden var. Många av de nyheterna som sprids från USA, som började med att berätta hur Bin Laden tog en oskyldig kvinna som mänsklig sköld och som sedan fortsatte med att berätta att Bin Laden var fåfäng, att han repeterade sina framträdanden innan han framförde dem och nu senast att man hittat mängder med pornografi i Bin Ladens residens, har jag för att vara ärlig inte mycket tro på.

Det att nyheterna matas in i nyhetsströmmen en i taget ser jag som ett tecken på att en spin doctor önskar göra bästa möjliga nyhetsnedslag snarare än att man "plötsligt" kommer på nya ting om Bin Laden. För den som vill försöka få en inblick i vem Bin Laden var och önskar ett större spann av källor än Ladens värsta fiende kan titta på dokumentären I knew Bin Laden.

Pingvinerna

Den senaste tidens snyggaste retoriska piruett tycker jag var när Juholt sa "Är det inte märkligt att pingvinerna har lyckats ordna samhället bättre än Reinfeldt?". Fantastisk bild. Och visst ser det väl ut som om vi befinner oss i samhällen där idén om att hålla ihop för att lösa problem blir mer och mer avlägsen. Det var dock inte utan att liknelsen kunde vändas mot även socialdemokraterna så som t.ex. Schlaug gjorde när han berättade en historia om pingviner.

Senaste tidens (icke)möte med politiker kan kanske tilldelas de anhöriga till den avdöde 23-åringen Emil som fick erfara att nedskärningar i välfärd faktiskt innebär något.. och att det påverkar människor. En besviken brevförfattarinna avslutar sitt brev till Filippa Reinfeldt med "Du skriver ’alla parter måste dra lärdom av Emils tragiska bortgång. Vi har insett att vi själva har bidragit till den nedmontering av sjukvården som resulterade i Emils död. Den lärdomen vi inom familjen har dragit är att från och med nu är vi före detta borgerliga väljare". Jag kan själv förstå brevförfattarinnans besvikelse i det att Filippa väljer att svara med en rad floskler istället för att faktiskt lyssna på den lärdom som det önskas ska dras från Emils bortgång.