Muslimer som Indianer?

Det finns väldigt mycket bra på radion har det visat sig. Jag hörde den här utrikeskrönikan i morse precis när jag gick upp. Den fick mig att tänka på de otroligt stora likheterna mellan det förhållningssättet som beskrivs här till muslimer och mellan det förhållningssätt man hade när man först kom till Nord Amerika. Det är en stressig dag och mer än så har jag inte tid att skriva, men lyssna väldigt gärna på krönikan.

Framåt Tillsammans

I Godmorgon, världen! i morse så hörde jag en krönika som jag tyckte var väldigt bra. Det var en krönika av Nina Björk som filosoferade kring riktningen framåt och om hur mycket vi egentligen tänker idag. Mitt förslag är att ifall du har tid, så lyssna på den.

Regn och Indianer

Det ser ut som om det ska bli mycket regn imorgon och jag väntar förväntansfullt. Annars läser jag vidare om indianerna. De hade inte mycket ägodelar och när de odlade så odlade de tydligen inte mer än vad som behövdes. Att veta hur många indianer som fanns runt 1500-talet när Europeerna började komma är väldigt svårt, till skillnad från oss så hade man ingen skriftlig tradition hos indianerna och saker som folkräkningar tedde sig antagligen som ganska absurda för indianerna. Att tala om indianerna blir på ett sätt lite märkligt eftersom arkeologer menat att mångfalden i Amerika var större än vad den var i Europa och att skillnaden mellan vissa språk där var större än skillnaden mellan engelska och kinesiska.

Angående detta med skriftlig tradition så hade man hos indianerna en legend om varifrån de olika människoraserna uppkommit. Man menade att gud (eller deras motsvarighet) tagit liken till offer för en stor örn och väckt dem till liv igen. Den vita mannen kom till liv ur det lik som varit dött längst och därför glömt mest om vad det tidigare var. Därför välsignades den vite mannen med skriftspråket, eftersom han inte kunde komma ihåg själv varifrån han kom och vad han var.
Att ha ett skriftspråk var alltså inget fint för indianerna utan bara ett tecken på att man inte själv kunde komma ihåg eller förstå vad man egentligen var. Det tråkiga för oss är dock att eftersom man inte hade något skriftspråk så har detta myller av olika kulturer gått förlorade för oss utan att vi har möjlighet att helt återskapa vad de en gång varit. Hos de indianer som lever idag så lever många människor fattigt och saker som alkohol och knark är stora problem. I vissa områden är så mycket som 80% av alla indianer arbetslösa. Kanske det är en följd av när missionärerna skulle "civilisera" indianerna och gjorde det genom att ta barnen från sina familjer och försöka uppfostra dem i en västlig skola istället. Lite som det Australierna nu bett om ursäkt för inför aborginerna antar jag.

Jorden skall gråta

Idag var jag på Studia, som är en studentbokhandel här i Bergen. De hade rea på alla möjliga slags studieböcker och för människor som mig, som är fascinerade i samhällskunskap i alla dess möjliga färger, så var det lite som julafton. För sådana som mig som har en alldeles för liten lägenhet för alldeles för mycket saker var det kanske också lite farligt. När jag var där inne så började de stänga av en bokhylla i ena hörnet. De sa till en tjej att rean på just de böckerna skulle ta slut nu. Jag som hade sett en bok om indianer som verkade spännande där borta gick genast bort och norpade åt mig den innan de var färdiga. När vi begav oss därifrån så hade jag köpt Jorden skal gråte och What is democracy? N hade fått med sig en bok om litteraturvetenskap på franska. Allt kostade tillsammans dryga 130 kr.

Jag läser med nyfikenhet och entusiasm i Jorden skal gråte. Att läsa om indianerna är som att läsa om sig själv och om vår civilisation. För att förstå något är det nämligen ibland nödvändigt att få se ett alternativ, eller något som är annorlunda. Som om vår kultur inte kan förklaras i termen som har skapats inuti den själv. Den kan bara förklaras utifrån ett språkbruk där den inte är en självklarhet.

Jag börjar klättra mig förbi de första 50 sidorna och bland de intressanta saker jag har läst är hur den judisk-kristna kulturen till skillnad från många andra har ett linjärt tidsbegrepp. Det linjära tidsbegreppet är nödvändigt eftersom Jesus begick det ultimata offret en gång och att vi alla rör oss i en linje mot domedagen och sedan himmelriket. Vi har en tendens att tänka på en konstant utveckling som vi ständigt rör oss i. Från den förfärliga dåtiden som vi alla har turen att ha skonats från mot den ljusa framtiden vi alla hjälper till att bygga mot. Indianerna tänkte inte på det sättet. För dem var tiden inte linjär utan cirkulär. Händelser var inte intressant utifrån när de hände utan utifrån varför de hände. Medan vi alltid tänker i orsak-verkan sammanhang så är det ett nästan okänt begrepp hos indianerna. I den cirkulära tiden förklaras händelser genom komplicerade samband inte utifrån ett tidsbegrepp.

Där står också hur indianerna präglades av en tanke att de olika stammarna alla bar på olika sanningar som berättade för just dem hur de skulle leva sina liv. Detta skiljer sig från den europeiska kulturen som tror på en allmängiltig sanning. Det frustrerade missionärerna att komma till detta landet där vildarna inte kunde förstå att just deras sanning var den enda riktiga. För indianerna kunde det ju nämligen vara sant för missionärerna men det behövde inte betyda att sanningen hade någon relevans för indianerna.

Var är regngudarna?

Jag sällar mig antagligen till en udda grupp här i Bergen när jag säger att jag önskar att det ska börja regna snart. Den senaste tiden har vi varit välsignade med vackert väder, med klar himmel och fågelsiluetter som rört sig fridfullt över himlen. Men nu vill jag alltså ha stop. Tillbaka till det vanliga vädret. Det är lite fånigt men anledningen är att jag köpt en regnjacka. En sådan där med någon form av Gore-tex alternativ i sig. Jag är otroligt nyfiken på att få se ifall denna tunna jackan verkligen kan klara av att hålla regnet ute.

Jag har egentligen ingen bra förklaring till denna fascinationen, hur kan man skapa ett material som både andas, håller vinden borta och regnet ute samtidigt? De flesta män i min ålder fascinerar sig säkert i långt högre grad över IPhone telefoner eller datorer. Själv är jag nog den enda i min franskklass på tre damer i 60 års-åldern och mig själv som inte har använt våra hjälpverktyg på internet. L'internet m'interesse pas. Mitt arbete till trots. Självlysande gula jackor däremot.. det är grejor. Väderleksrapporten ser mörkt ljus ut.. men jag håller tummarna.

Söndag

Söndagen börjar lida mot sitt slut och krutongerna har lämnat ugnen. Mina blev röda av den Etiopiska kryddan som jag kryddade dem med rikligt. De smakar precis som de borde antar jag, som en blandning av olika starka kryddor. Av någon anledning blev jag lite besviken. Ns krutonger blev mycket godare, det är som om hon hade en plan med sin kryddning. Hon brukar vara duktig med sådana saker, själv brukar jag fumla i mörker. Matlagning kan ofta kännas som en gissningslek. Nåväl, jag har trots allt kommit långt sedan för "länge sedan".

Vi var och såg Eat Pray Love tillsammans, eller Spis, Elsk, Lev som den heter på norska.. antar att pray ordet är ett känsligt ämne i vårt samhälle. Det var en ganska övervägande del tjejer i salen.. de enda killarna som var att se var där tillsynes med sina bättre halvor. Det var lite kul att få ta del av berättelse ännu en gång, även om filmen ibland kunde kännas lite krystad och lite som om man bara slängt ihop några av de bra citaten i boken till ett kollage av häftiga one-liners. två timmar och tjugo minuter är kanske trots allt inte tillräckligt lång tid för att berätta en komplicerat enkel historia.

Hösten har ju onekligen börjat närma sig och även om det varit fantastiskt vackert väder de senaste dagarna så har jag inga illusioner angående vad det är för väder som är i ankommande. I torsdags var jag ute och köpte några fina blå stövlar.. sådana där som osökt får mig att börja tänka på göteborgare. På internet hittade jag en (förhoppningsvis) bra jacka som ska klara av att både hålla ute regnet och samtidigt andas. Skillnaden i pris mellan att köpa den i Norge och från internet i utlandet var över 60% av det norska priset.. Exklusive vad tullen tar betalt.

Ensamhet

Det sägs att den norska folksjukdomen är ensamhet. En liten kärna i människors inre som gör det svårt för människor att sträcka sig ut till andra. Inte alla är smittade, så klart. Men vissa är det och kanske är det de människorna som ofta inte helt märks. Jag tror inte bara det är Norge som drabbats av sjukdomen, jag tror den finns i Sverige också. Det är något hjärtskärande att höra om människor som dör i sina lägenheter. Ingen saknar dem, så de upptäcks inte förrän deras granne märker att det börjar lukta illa i uppgången. Det finns och det levs liv där människor inte förmår sträcka sig ut till sina medmänniskor, eller där människor aldrig får den naturliga situationen som de hade behövt för att finna modet till att lämna sitt utanförskap bakom sig. Ett utanförskap som inte handlar ett dugg om pengar eller jobb, bara om medmänsklighet. Och det finns de av oss som kan befinna sig bland stora folkmassor med människor, vara bekant med många många, men likväl lever med en ensamhet som äter inifrån. Det sägs att det inte spelar någon roll hur många ferraribilar man äger, ensamheten inuti fortsätter likväl att gnaga.

Jag har under en månad haft möjligheten att bo ensam medan N har varit ute på resa. Att säga att det per automatik lett till en gnagande ensamhet skulle vara fel. Det har funnits människor jag besökt och människor jag arbetat med. Likväl har det gett en möjlighet att åter få uppleva det livet där man inte naturligt varje dag har möjlighet att dela sin vardag med någon annan. Det är inte alltid en lätt tillvaro, men kanske just därför att den inte alltid är så lätt så är det också en fantastisk möjlighet att förstå något om sig själv som man aldrig skulle kunnat förstå när man lever i bekvämlighet. Att träffa andra sidor av sig själv, när det som tidigare naturligt upptog din tid inte längre finns där. Det ger mig en respekt för de gamla människor som t.ex. min farmor som så länge levt så ensamt. Att varje dag få möta denna ensamhet kan inte alltid vara lätt. Visst är det så att det finns människor som aldrig är ensamma eftersom alla är deras bröder. Men alla människor är inte på det sättet. Jag är glad att denna tiden av ensamhet nu ska slut, samtidigt som jag är tacksam över att den givits mig för att åter förstå vad jag en gång visste. Kanske det hade varit bra med en månads ensamhet åt alla, lite som ramadan i muslimska länder. När ramadan lär människor förstå vad fattigdom innebär så skulle kanske många av oss behöva förstå vad ensamhet innebär för att bättre klara av att vara medmänniskor för varandra.

Kriget som jag.. fortfarande inte förstår.

Vi förstår alla att det är för allas bästa, att det egentligen inte är en fråga om val att vi befinner oss nere i Afghanistan utan en fråga om plikt. För ett land som snart hållit sig utanför krig i 200 år så är det märkligt att vi blev inblandade i just detta kriget. Afghanistan har ju aldrig attackerat oss. Inte någon annan heller för den delen. Afghanistan har varit ett ockuperat land sedan länge tillbaka. Det som hände var att Al-qaida flög in två flygplan i world trade center och 3000 amerikaner omkom. Idag, snart 10 år efter, har upp mot 100000 civila människor dött i Irak och förmodligen ett stort antal i Afghanistan också. Men det är inte Al-qaida man slåss mot längre. Nuförtiden slåss man mot talibanerna tydligen. Efter allt att döma är talibanerna religiösa fundamentalister som i bästa fall skulle klarat av att mobilisera en åsna, långt ifrån ett flygplan. Det är ett härdat folkslag som framgångsrikt lyckats bli icke utrotade även tidigare. Jag hörde en gång någon prata om en nostalgi över när det var kommunisterna som krigade i Afghanistan. De var ju åtminstone män nog att gå in där och kriga själva, de använda inte obemannade flyg.

Och vad händer med människor i krig? Vi minns ju norrmännen som skulle hamna i Valhall. Hur är det med Amerikanerna? Det pågår en omtalad rättegång mot Amerikanska soldater som lär ha dödat människor för att kunna ta kroppsdelar som souvenirer. Det är denna formen av galenskap som vi ser det som absolut nödvändigt att skicka våra soldater till. Till en ockupation av ett land som pågått under olika makter i flera tiotals år, utan slut i sikte. Tänk ifall vi istället kunde lägga dessa pengarna på att ta emot människor som flydde istället? Då hade talibanerna fått sitta där i sin lilla öken utan folk att förtrycka.

Upp och ned

Moderaternas nya partisekreterare deklarerade i SR att hon och Reinfeldt var överens om vad som var de viktiga områdena för det moderata partiet. Efter frågan om arbete så var det miljön som stog högst upp på dagsordningen...

!

Alltså, partiet som deklarerade att man inte tänkte prata om miljön överhuvudtaget i valet förklarar nu att det är partiets näst viktigaste fråga. Det är någon dag efter att Per Schlingmann förklarade att moderaterna ville att hela Sverige ska leva. Moderaterna är egentligen ett parti för landsbygden. Moderaterna ska helt enkelt.. vara ett parti för alla. Själv tycker jag det låter märkligt att partiet som blev sågat med fotknölarna av naturskyddsföreningen i deras undersökning, partiet som erkände att konsumtion faktiskt står i konflikt med bevarande av miljö (det var Reinfeldt som sa detta tyngd av stundens allvar i Köpenhamn) men vars politik främst verkar handla om att stimulera konsumtion. Att det partiet väljer att profilera sig som partiet som framförallt värnar om miljön.

Baghdad Bob har nytt jobb i Sverige kanske?