Äpplen och päron

På DN skriver de om hur de politiska blocken diskuterar äpplen och päron i jobbdebatten. Det får mig att tänka på att det faktiskt finns både äpplen och päron, och varför mer sofistikerade natursamhällen på så många sätt förstått saker bättre än vårt primitiva. Det är nämligen så här att när jag sitter och lyssnar på radion så berättar man om hur Obama tänker reglera finansmarknaden för att förhindra en ny finanskris. Analytikern berättar att banken nog trots allt lyckats urvattna regleringen tillräckligt mycket för att vi ska kunna få en repris. Och då slår det mig att det t.ex. Lehman Brothers levererar är päron, att låna ut pengar, att investera i projekt. Det som en människa gör när hon arbetar i sjukvården är äpplen. Ändå har vi en form av primitivt system där man fritt bytar mellan päron och äpplen. Och därför kan det bli så att när Lehman Brothers är påväg att gå under så nekas plötsligt folk världen runt vård. Inte för att det inte finns några sjuksköterskor som skulle kunna hjälpa dem. Men för att bristen på päron gjort att man är tvungen att dra in på äpplena. Så plötsligt, utan någon egentlig bra anledning, så slutar vi vara det samhället som vi har kapacitet att vara.

Det finns kulturer där man handlat varor i olika sfärer. Du kunde t.ex. byta mat mot mat, men inte mat mot kvinnor. Eller liknande. Med sådana regler så blir samhället som växer fram ett mer de-centraliserat samhälle. Det blir också vara ett mindre känsligt samhälle. Ifall det blir översvämning i skåne skulle inte det automatiskt innebära att det blir brist på mat i hela Sverige.

Och sedan var det dessa finanshajar som tjänar stora pengar och sedan klarar sig undan ansvar och låter samhället ta notan. Tänk ifall de pengarna de tjänade egentligen inte kunde användas till så mycket. De tillhörde liksom fel sfär. Och de som sålde vapen och förde krig? De skulle kunna få tillbaka genom att köpa vapen och bli krigade mot. Tänk vad systemet skulle kunna få samhället att röra sig mot om vi bara gjorde det lite mer sofistikerat.

Ilska över "processen"

Bland de saker jag inte tycker om är att vara så är arg en utav dem. Ofta blir det så dumt efteråt. När man ser tillbaka känns det lätt fånigt. Att vara arg löser i det närmaste aldrig några problem, ofta blir det som att bekämpa eld med eld. Som när israelerna blir arga på palestinerna eller när palestinerna blir arga på israelerna. Ändå så är arg det närmaste jag kan komma att beskriva min känslor när jag lyssnade på radion i morse. Ilska blandat med uppgivenhet. Det var en läkare som berättade att efter omorganisationen och ändringarna i regelverket så var försäkringskassan mycket hårdare när det gällde att ge sjuka människor pengar. Mycket oftare än förr så blev nu läkarnas rekommendationer avslagna. Och försäkringskassan hör inte av sig till läkaren om avslaget. Låt den sjuka göra jobbet, det är mer ekonomiskt lönsamt på det sättet. På sveriges radio berättar en läkare att hon idag spenderar dubbelt så mycket tid för att skriva en medicinsk bedömning till sin patienter jämfört med hur mycket tid hon faktiskt spenderar tillsammans med patienterna. Trixet för att inte få sitt utlåtande underkänt är att använda dig av samma formuleringar som står i lagen i din rekommendation, samtidigt som du inte får skriva för svårt så att handläggarna inte kan förstå det du skrivit. Det som gör mig arg är tanken på den politikern som gnuggade händerna och var nöjd med sig själv när han tänkte hur mycket pengar man skulle spara på att nu inte ge vem som helst pengar. Samtidigt så resulterar det i tusentals människoöden, t.ex. cancersjuka, tvingas in i en maskin till pappersexcersis där systemet helt enkelt lutar mot en. Nöjd kan säkert politikern se hur mängden pengar som går till sjukfökring minskar. Yes, jag är så duktig. Samtidigt så förloras det säkert större belopp i att läkare tvingas lägga mycket av sin dyrbara tid på att skriva juridiskt riktiga papper. Människor krossas av att redan var påväg utför pga sin sjukdom och sedan mötas av ett system som helt enkelt inte visar någon pardon. Vem är du din jävel verkar målet med det nya systemet vara.

Det påpekas ofta och säkert även riktigt att skillnaden mellan de två blocken är försvinnande liten i praktiken. Men jag ber till gud att vi ska få ett stopp på det avhumaniserande som man idag genomför av det svenska samhället. När Borg ska kommentera att den svenska ekonomin går bra så är det första han säger att detta betyder att man inte behöver höja skatterna. Inte en kommentar kring att nu kan vi kanske lätta på systemet som gör att mängden hot om att människor ska begå självmord som framförs till försäkringskassan ökat kraftig på senare tid.

Flyktingmottagandet är ju sedan en annan historia. Krig i Afghanistan? Nädå. Irak? Nädå, bara skicka hem dem. En gång skrev jag om önskan om en rakryggad politik. En moralisk politik som man kunde vara stolt över. En med principer som inte bara handlade om pengar. Den moderata kejsaren är naken och han är minsann böjd helt dubbel. Allt för några extra hundralappar i fickan. Privilegiet att vara ännu lite mer konsument. Det täcker ju våra behov. Eller?

En dag kommer vi vakna upp och förstå att de pengarna vi har egentligen inte är värda någonting när verklig nöd drabbar oss. Och då ska vi se oss om efter den solidaritet som en gång fanns. Den solidaritet som en gång var grundkitet i vårt samhälle men som vi idag vill ersätta med egoism. Och då är jag övertygad om att vi kommer förstå att de extra hundralapparna vi fick i månaden inte var värda den splittringen i samhället som vi idag cementerar fast.

Ifall du läser det här så ber jag dig att inte rösta på alliansen. Jag vet att alternativen i politiken är i det närmaste obefintliga, att visionslöshet vilar både till höger och till vänster. Jag kan inte erbjuda lösningar. Men det är min övertygelse att alliansen håller på att förstöra de ting i vårt land som faktiskt har visst värde. En röst på alliansen är som att skjuta sina barn i foten.

Om arbete och tendenser

I P1s tendens så har man pratat om knegarmoral i dagens samhälle. Det handlade i dagens (repris från 8e) intervju om en person som kunde fått jobb om han försökt, men som väljer att inte göra det. Det var så programmet presenterades, men för att vara lite mer precis så talade han om ångestattacker och depression när han skaffade sig jobb. Han resonerade som så att ca 20-30% av jobben i dagens samhälle har en mening, resterande del är onödiga eller rent destruktiva. Han ville inte bidra till ett samhälle som han menar är sjukt.

Programledaren verkade indignerade över Fritz (den intervjuades) syn på livet och på hur han valde att leva på socialbidrag. Och hon är säkert inte ensam över att vara indignerad. Det de flesta kommer tänka är säkert "Varför ska jag arbeta och slita för att sedan någon annan kan åka snålskjuts på mitt arbete?". Jag arbetar. Jag betalar skatt. Likväl så tycker jag det är beklagligt att den första tanken folk får när man möter någon som väljer att inte arbeta är hur lat denna personen är. Vi som lever i detta systemet vi själva skapat måste arbeta för att få saker att gå runt. Vi lever av pengar och leva vill vi. Men jag önskar att man ibland kunde ta steget bakåt och observera systemet lite. Finns det något egenvärde i att alla alltid ska arbeta? Är det bra eller dåligt för vårat samhälle att H&M producerar massa lågkvalitetskläder i utlandet som skapar BNP växt i Sverige men samtidigt förgiftar vattnet i utlandet? Är det bra eller dåligt att folk som knappt får plats med sina kläder i gaerderoben fortsätter att köpa nya kläder?

I valet pratar man ständigt om befolkningens rätt till arbete. Varför funderar man inte steget längre? Vad innebär allt detta arbete. Är arbetet konstruktivt eller destruktivt?

G'n'f'n'R

För många år sedan åkte jag till Roskilde för att se Guns'n'Roses. Den gången så ställde de in konserten. Allt eftersom tiden gick så försvann de mer och mer in i bakgrunden jag hade nog egentligen trott att de (läs Axl Rose) slutat spela för länge sedan. Liksom gett upp. Men så plötsligt fick jag öga på att de skulle ha konsert här i Bergen. Starten på deras nya turné. Egentligen handlar turnén säkert mest om att sälja det senaste albumet som jag inte tycker är särskilt bra, men som av ren nyfikenhet så bestämde jag mig ändå för att gå på konserten. Jag har alltid associerat G'n'R med en form av ungdomlig energi och en form av hämningslös Rock'n'Roll utan tanke på konsekvens. Därför kändes det konstigt att se en lite småtjock och gammal Axl stå där framme på scenen. Han var inte så dålig som man kunde vara rädd för, rösten hade han fortfarande i behåll. Men han var inte heller särskilt bra. Den energin som jag föreställer mig en gång var kärnan i en Guns'n'Roses konsert fanns helt enkelt inte där. Och för övrigt så skulle konserten startat vid 20.45 och varit slut vid 23.00. I verkligheten startade den 23.10 och slutade någon gång efter klockan ett.

Livsfilosofi

Vissa menar att livet handlar om krig och kamp. Andra har en annan livsfilosofi.

Meet the sloths from Amphibian Avenger on Vimeo.