RB - Regnande Bergen

Det har ju hänt en del sedan sist, men det känns alltid som om ett eller annat är i vägen, så det är svårt att hitta tiden till att skriva. Den 26e September var något av en historisk dag, det var första dagen jag varit här när det inte regnat alls.. som jag sett åtminstone, gatorna var ju fortfarande blöta.

Att vara människa handlar ju som oftast om att kunna anpassa sig. Detta kan man se prov på här i Bergen. I Söndags stod ett gäng killar ute i foajen med en fotboll i handen och hängde. När jag och Nathalie gick förbi dem ut genom dörren med soporna så ösregnade det ut, antagligen det värsta på hela veckan som gått. Det stod ganska klart att de skulle ut och spela fotboll och jag frågade om det inte var besvärligt när det regnade på det viset. Visst tillstod de, men, vad göra? De frågade om jag ville följa med och jag tackade glatt ja. Nathalie försåg mig med en regnjacka, och sedan var det bara att sätta igång. Planen hade stora vattenpölar på sig, och jag kommer ihåg att jag undrade en gång varför alla människor alltid spelade på den sidan som var värst.. det gick upp för mig att det var för att det lutade till höger. Jag upprepar snabbt det där med ingen motorisk begåvning, men ganska kul var det ändå. Norrmännen satsade full karriär in i de ankeldjupa vattenpölarna där bollen givetvis stannade tvärt när den kom. Efter en dryg timme var vi dyngsura och det var bara att tacka av, mitt lag med stjärnspelaren Raul (som egentligen heter Cristian) hade vunnit med astronomiska siffror mot vad som var påväg till att bli astronomiska siffror.

Jobb- och lägenhetsletandet har börjat iom. den här veckans början. Än så länge går sökandet långsamt fram, mest har jag filat på mitt CV och tittat runt efter jobb. För att besvara din fråga Markus så har jag fortfarande inte sökt något jobb. Däremot har jag lämnat in ett CV till ett bemanningsföretag och nu senast hörde jag att Fretex sökte arbetare runt om i Bergen, så jag funderar på att lämna mitt CV dit. När jag pratade med NAV (vilket är norska arbetsförmedlingen) så var de inte positiva, och egentligen för första gången kände jag mig som en riktig utlänning. Fabriksarbetare tyckte de jag skulle söka som och hänvisade till att jag hade sommarjobbat tre år som det mellan 99 till 01. -"Ehm..." sa jag. Jag har ju en civilingenjörsutbildning och dessutom mycket mer arbetserfarenhet inom ett IT företag. Sök fabriksarbetare först och sedan kan du söka ditt drömjobb blev svaret.
Jag underlät att berätta att jag har tummen mitt i handen och gick istället därifrån med listan över bra potentiella arbetsgivare i ryggsäcken. Nu har jag ändrat i CVt från Fabriksarbetare till Montör på Arjo, jag tycker det ger en mjukare framtoning.
På biblioteket har jag träffat en Colombian som också är ute och letar efter jobb. Idag ska jag träffa honom för att vi tillsammans ska gå runt och presentera oss på olika bemanningsföretag. Adecco, som är där jag registrerat mitt CV har dessutom garanterat höra av sig inom tre dagar för att man ska få möta en konsulent där man diskutera vilka sorts arbeten man kan tänkas ta.

Märkliga saker händer ibland i Bergen. När jag var ute och letade efter NAV frågade jag en person på gatan. Han visste inte var det var, men han sa att han skulle hjälpa mig hitta det. Han var inte född norrman och jag är inte helt säker på att han förstod allt jag sa.. det såg åtminstone inte så ut. Han skulle bara köpa ett paket juice först sa han och försökte gå in i butiken genom den enkelriktade utgången. Här borta sa jag. Väl ute skulle han sätta sig och dricka lite juice när jag frågade en annan förbipasserande. Hon bodde i området och kunde precis peka ut var det låg. Han följde med mig dit bort för att se var det var (kanske, vet egentligen inte varför?) sedan sa vi hövligt adjö och fortsatte på varsitt håll.

Tack så hemskt mycket för alla kommentarer. Det känns som att skriva ett blogginlägg och få tre tillbaka, ren vinst alltså! Vad gäller äpplena måste jag buga och bocka Victor, trodde inte det fanns någon som var mer medveten om äpplepriserna än jag. Vad gäller pardans Malin, skulle jag gärna göra det när jag kommer tillbaka, klausulen är att jag ska lära mig inte trampa på danspartnerns fötter först. Idag är det förresten dags för dansen igen.. med allt vad det innebär.

Väderleksrapporterna förutspår strålande väder, och det är som med glassen tycker jag; får man den sällan uppskattar man den bättre. Det är mycket som står på dagordningen idag. För första dagen har jag nu tillgång till mitt pass vilket innebär att jag har möjlighet att skaffa norskt personnummer, vilket jag inte riktigt vet vad det innebär mer än att det kommer göra saker enklare. Ni som av en eller annan anledning skulle vilja ringa hit kan jag meddela att jag skaffat en helt ny modern telefon, med kamera och allt. Numret nuförtiden är +47 98031841. Jag hade gärna behållt den gamla telefonen, men pga. uppenbara brister som att telefonen stänger av sig i tid och otid så ansåg jag att ett byte var oundvikligt. Massa fina finnesser finns och jag har tom lyckats få en Nathalie-bakgrundsbild på den.
Bland andra roliga manicker i Bergen har jag köpt en klockradio från Kina. Den innhåller en rad monofona väckningsslingor, bla. My heart will go on med Celine Dion. Det roliga är att de inte lagt någon vikt på att få låtarna att låta rätt, så det låter helt förfärligt. Man sprätter verkligen till på morgonen när den ringer dock, effektiv är den!
Annars finns det inte plats till så mycket saker här. Sånt är livet på 16kvm.

Som en dans... eller?

Nu har jag börjat bli lite mer bekant och faktiskt påväg mot hemmastad i Bergen. Inne i rummet har jag fått fyra kvm som är mina. På väggen bakom min säng har jag hängt upp så många av mina posters som möjligt. Ibland kan jag undra vad man ska behöva så mycket plats för i vanliga fall? madrassen tar upp ungefär halva min yta, en soffa andra halvan. Ovan på soffan har jag alla mina kläder, under den allt annat. Jag har improviserat fram ett system utan logik som antagligen kommer övergå till kaos över tiden, men tills vidare har jag koll på var mina saker ligger. Riskokaren och datorn har generöst nog kunnat placeras ut i rummet.

I förrgår gick jag och Nahtalie på vår första danslektion. Antagligen kommer det bli fler. Jag hade mig inga illussioner innan om hur det skulle bli och nog var det det jag tänkte på när jag sa att 'visst kommer det bli pinsammt' till entrén där vi betalade. Vi var lite sena, fast egentligen gjorde det inte så mycket, under lektionen gick vi igenom en rad olika danser. Vi hann med en stel salsa, en osynchroniserad linedans, en stillastående jive, en lindyhop med blickarna helatiden riktad mot de som dansade brevid när vi försökte gissa stegen och varför inte en vals på mer ograciösa sätt. Stackars Nathalie som jag krampaktigt höll fast i varje gång de sa att vi skulle byta partner, fick lite ont i fötterna. Ni som har försökt vet kanske hur det kan bli om man tar fel på höger och vänster i en vals.. det blir en lätt krock. Instruktören trodde nog jag var lite dum och sa ett antal gånger.
-Ditt andre höyre
-Du kann vel forskell på höyre och venstre?
Nä, någon motorisk begåvning är jag nog inte, men den lilla trösten är att vi gjorde framsteg.
Nathalie å sin sida tyckte att valsen var den bästa dansen, för då kände man sig som en princessa.
-Gjorde du det? frågade jag förvånat
-Nä, men jag kunde ha gjort det
Imorgon ska vi dit igen.

Jag har också börjat få ordning på vad som behöver göras. Jag var på NAV för första gången igår. För att registrera sig som arbetssökande samt för att få lön utbetald i Norge behöver man norskt personnummer.. detta kommer dessvärre ta tre veckor från det att man ansökt om det. Detta är egentligen inte ett så stort hinder, jag kan fortfarande söka och dessutom få ett jobb. Jag kommer få tag i det här mycket på egen hand.. söka jobb på deras hemsida och skicka mitt CV. Lönen kommer jag ju inte kunna få på ett tag, men jag har ju en del pengar sedan tidigare, så jag klarar mig alltid.

Tidigare har jag tänkt på Norge som landet där godiset, bilarna och spriten är dyr, men ett besök i matvarubutiken har fått mig att inse att när man är i Norge måste man var vaksam om man inte ska bli ruinerad. Ett kilo norska äpplen (ja, de andra sorterna också) kostade 29 NOK/Kg.. vilket motsvarar i runda slängar 35 SEK. Det var nästan så att jag hajade till. Jag har stora planer på att skapa ett hushållsekonomiprogram som ska ge mig lite koll på vad man kan och inte kan köpa ifall man inte ska bli ruinerad. 4 paprikor för 20NOK kändes däremot inte så allvarligt, men jag har fått ett bra incitament att börja handla efter specialerbjudande snarare än vad jag behöver.

Igår följde jag Nathalie på en föreläsning om den ryska formalismen och det var riktigt intressant! De gamla Petersburgs ryssarna kom i runda slängar fram till att man måste underliggöra språket för att deautomatisera människor. Detta kom som en ren reaktion på positivismen där man menade att författarens huvuduppgift är att men så precisa ord som möjligt beskriva den enda sanningen som finns om det man beskriver. Formalisten vill få läsaren att tänka, tolkandet av en text är ett självändamål, på så sätt ska man återerövra orden som nu har förvandlats till döda och automatiska. Formalisterna menade att konstens uppgift är att ge liv till betraktaren och få denna att reflektera igen. Jag ser verkligen fram emot nästa föreläsning.

Att emigrera

Resan började från Malmös svävarterminal i sedvanlig ordning. Från terminalen till Göteborg och Nils Ericsons Terminal. Vidare med tåg till Oslo, någon timmes väntan och sedan nattåg sista biten. Det var en resa genomförd under viss eftertanke och en del intryck. Lastbilschaufförer som styr med vänster och håller frun med höger hand. Lasbilschaufförer med svart linne som ser ut som om de kommer från Bosnien och hytter lite med näven när bussen kör förbi. Ett helt resesällskap japaner med en stackars tanig Svensk som reseledare. Några sista blickar ut över vårt vackra Skånska landskap såsom jag gav mig iväg mot det där andra. Bergen.

Att resa med buss mot Oslo gav lite känslan av att vara på en buss med arbetsinvandrare från Mexico påväg in i USA. Det verkade som om många på bussen hade arbete i Norge och även om jag inte pratade med någon kunde jag urskilja någon säga att det ju trotts allt är mycket bättre betalt där.

Bergen är vackrare än vad jag kom ihåg det som. Efter att ha vandrat ut från tågstationen och bekräftat den köldchock jag redan under tågresan kunde ana mig till, så började vi gå upp längs lilla lunggårdssjön. Jag plockade upp min gamla nyckelknippa och visade den för Nathalie. Nu är den tom. Alla tidigare öppningsbara dörrar är för mig nu låsta. Som tur är har jag lyckats fylla på den med en ny nyckel. Mitt nya hem för några dagar, mina och Nathalies gemensamma 16 kvm.

Väl framme i det lilla rummet föll jag nästan bums i säng och somnade. På tåget fanns en man (eller kvinna) troligtvis åt det korpulenta hållet lagd, som lyckades med bedriften att somna innan tåget ens börjat rulla och därifrån sedan plikttroget hålla igång sitt snarkande under resans sju timmar. Mannen framför log vänligt och intygade att det inte var några problem när jag frågade ifall min jacka var ivägen. Han kom antagligen från Afrika och såg trevlig ut. Han erbjöd mig en plats vid sidan om honom ifall jag tyckte det var besvärligt när han lutade sin stol tillbaka, och om det inte varit att hans andedräkt luktade av öl så hade jag kanske antagit erbjudandet.

Efter att ha hämtat mig från den långa resan så var det dags att börja ta tag i saker. Och visst finns det saker som måste göras. Att hitta bostad och jobb är dessvärre inte sådant som görs av sig självt, och det skulle inte skada med ett Norskt bankkonto och personnummer. Regnet smattrade utanför rutan och jag fick direkt tillfälle att testa mina nya röda gummistövlar. Viss förvirring där hemma innefattande rockad av halsdukar och mösser har tyvärr inneburit att jag bara har en jacka med mig. Paraply köpte jag som verkade bra, men det fick inte plats. Likväl så fanns det ju saker som måste göras, så hand i hand tågade jag och Nathalie ner mot stan.
Och om jag får säga det själv innebar resan viss framgång. Efter vattenkokaren har jag nu köpt min andra "köksmaskin" - en riskokare. En viss pionjär-lik känsla uppfyllde mig efter att jag diskat alla dess delar och tryckt på den enda knappen som finns. 'cook'. Vi hann också med att köpa ett duntäcke och två kuddar, ett par inneskor samt låna två tjocka böcker om Bergen idag, och Bergens historia. Det var inte utan entusiasm som bibliotikarien nästan själv tog på sig att berätta hela historien, stödd av bilderna som fanns i en av böckerna. Visste ni att Rolling stones varit här? inte jag heller, inte för att det spelar mig så stor roll.

Jag har kommit till det antingen mogna eller bekväma (kan inte bestämma vilket) beslutet att börja med arbets- och bostadssökandet på riktigt först på måndag. Tills dess ska jag göra mig hemmastad och se mig omkring lite. Imorgon ska jag följa med Nathalie på introduktionsföreläsning om poetik, skaffa mig ett bankkonto samt dansa. Allt uträttat utöver detta ses som ett plus.

Jag hoppas ni alla har det bra hemma i Sverige. Tills nästa gång, Johan